Otolietorganen

Otolietorganen är två strukturer i innerörat som ingår i vestibulära systemet. De består av utricle och saccule och är ansvariga för att registrera linjär acceleration och huvudets position i förhållande till gravitationen.

Var och en av otolietorganen har en macula – macula utriculi i utricle och macula sacculi i saccule. Hårcellerna i maculae har stereocilier och kinocilium och är insatta i en geléartad massa som förstärks av otolithkristaller kallade otoconia (otoliths). När huvudet ändrar riktning flyttas otoconia över den gelatinösa lagret och orsakar mekanisk stimulering av hårcellerna, vilket ger en nervsignal via vestibulära nerven till hjärnstammen.

Funktionellt registrerar otolietorganen linjär acceleration och huvudets lutning i förhållande till gravitationen. Signalerna leds via nervus vestibulocochlearis till vestibulära kärnorna i hjärnstammen och vidare till cerebellum, thalamus och cortex. Otoliten samverkar med de tre semicirkulära kanalerna för att ge stabilt synfält och kroppsstillning, bland annat genom vestibulo-ocular reflexen (VOR).

Organisation och riktning: macula utriculi ligger i en när horisontell orientering och macula sacculi i en mer vertikal orientering, vilket gör att de är olika känsliga för rörelser i olika riktningar.

Klinik: Tillstånd som påverkar otolietorganen kan orsaka yrsel och balanspåverkan. Diagnostiska tester som VEMP undersöker otolitorganens funktion, medan BPPV oftast involverar dislokation av otoconia som hamnar i de semicirkulära kanalerna och orsakar yrsel vid huvudrörelser.