Otillbörlighet

Otillbörlighet är ett svenskt rättsligt begrepp som beskriver oetiskt eller otillbörligt beteende som undergräver rättvisa, integritet eller allmänintresset. Begreppet används i olika rättsliga och administrativa sammanhang för att beteckna handlingar som strider mot lag, regler eller allmänna normer om god förvaltning och marknadsfärdighet.

Vanliga sammanhang är offentlig upphandling, konkurrensrätt, företagsstyrning och offentlig förvaltning. Otillbörlighet omfattar bland annat intressekonflikter, nepotism och favoritism, bestickning och korruption, vilseledning, missbruk av konfidentiell information samt försummelse att lämna relevanta uppgifter som skulle påverka beslut.

Bedömningen av vad som utgör otillbörlighet är ofta faktabaserad och görs av myndigheter, domstolar eller tillsynsorgan. Viktiga kriterier är laglighet, följsamhet mot professionella standarder, öppenhet och likabehandling samt i vilken grad beteendet äventyrar förtroendet för offentliga beslut eller marknadsprocesser. Konsekvenserna varierar och kan inkludera sanktioner, återkallande av avtal eller uteslutning ur framtida upphandlingar, samt, i allvarliga fall, straffansvar för muta eller andra brott.

Förebyggande åtgärder fokuserar på tydliga regler om intressekonflikter, krav på uppgiftsskyldighet, öppenhet, utbildning samt starka upphandlingsrutiner och visselblåsarfunktioner. Otillbörlighet ses ofta som en integritetsfråga som kräver systematiskt arbete för att upprätthålla förtroende i offentlig sektor och i näringslivet. Se även korruption, nepotism, intressekonflikt.