Nätverksslicing

Nätverksslicing är en arkitektur inom moderna telekommunikationsnät som gör det möjligt att köra flera virtuella, logiskt separata nätverk ovanpå en gemensam fysisk infrastruktur. Varje slice kan anpassas efter specifika krav på latens, bandbredd, tillförlitlighet och tillgänglighet och är isolerad från övriga slices så att problem i en slice inte påverkar andra.

Slicing uppnås genom virtuellisering av nätverksfunktioner (NFV) och mjukvarudefinierad nätverksteknik (SDN), i kombination med änd-till-änd-orkestrering över radio access network (RAN), transport och kärnnätet. Varje slice tilldelas resurser och funktioner genom livscykelhantering och orkestrering, vilket möjliggör skräddarsydda tjänster och prestandanivåer i realtid eller near‑realitid.

Standardisering och ramverk för nätverksslicing sker främst inom 3GPP och ETSI. 3GPP definierar end-to-end-slicing inom 5G-kärna och RAN samt hur nätverkets tjänster exponeras och hanteras, medan ETSI NFV/MANO och relaterade arbeten adresserar virtualisering, resursallokering och drivna processer i operatörens nätverk.

Användningsområden omfattar bland annat eMBB (till exempel höghastighetsbredband till användare och företag), URLLC (extremt låga fördröjningar och hög tillförlitlighet), och mMTC (stora antal små enheter). Industrier som fordon, tillverkning, sjukvård och offentliga säkerhetstillämpningar drar nytta av privata eller hybrida nätverksslices som möter särskilda krav på säkerhet och kontroll.

Utmaningar inkluderar säkerhet och isolering, interoperabilitet mellan leverantörer, kostnader, och komplexitet i livscykelhantering och övervakning av prestanda och prestandagarantier.