Närvarosensorer

Närvarosensorer är sensorer som registrerar människors närvaro i ett visst område med avsikt att automatiskt styra funktioner som belysning, ventilation eller säkerhetssystem. De används främst i byggnader och bostäder för att förbättra komfort och energieffektivitet genom att aktivera eller avaktivera system när människor finns närvarande.

Principer och tekniker: Det finns flera teknologier som vanligt används. Passiv infraröd detektion (PIR) mäter kroppsvärme och ger ett mått på närvaro, men kräver ofta rörelse inom sensorens synfält. Ultrasoniska sensorer skickar ljudvågor och mäter reflektioner för att avgöra om någon finns i rummet. Mikrovågs- eller radarbaserade sensorer använder RF-signaler för närvarodetektion och fungerar bra i olika ljusförhållanden. Många sensorer kombinerar två tekniker (till exempel PIR + mikrovågor) för att reducera felaktiga aktiveringar. Kamerabaserad övervakning med bildanalys används också i vissa system, men medför integritets- och rättighetsfrågor.

Användningsområden: Närvarosensorer används främst för belysningsstyrning i kontor, korridorer och toaletter, samt för styrning av ventilation och säkerhetssystem. De bidrar till energibesparing genom att endast tillåta funktioner när utrymmet verkligen används.

Design- och driftsaspekter: Prestandan påverkas av sensorens placering och höjd, rummets storlek och funktion, samt av felkällor som husdjur, starkt dagsljus eller värmekällor. Djur kan orsaka falska aktiveringar för vissa teknologier. Integritet och användarpreferenser styrs ofta av vilka sensortyper som används och hur systemen konfigureras.

Standards och kompatibilitet: Närvarosensorer integreras ofta i byggnadsautomationssystem och kommunicerar över protokoll som KNX, DALI, Zigbee, Z-Wave och Wi-Fi. Valet påverkas av byggnadens krav, energimål och användarens integritetsrisker.

---