Näringsvillkor

Näringsvillkor är de miljömässiga och kemiska förhållanden som styr vilka näringsämnen som är tillgängliga för ett organism eller en cell och därigenom påverkar tillväxt, metabolism och överlevnad. Begreppet omfattar typen och mängden näringsämnen samt deras förhållande till varandra, ofta i kombination med fysiologiska faktorer som pH, temperatur, osmolaritet och fuktighet. I forskning och jordbruk används begreppet för att beskriva hur olika näringssammansättningar främjar eller begränsar tillväxt.

Inom mikrobiologi och cellbiologi beskriver näringsvillkoren vilka grundläggande och sporadiska näringsämnen som krävs för livsprocesserna. Macronutrients som kol, kväve, fosfor och svavel samt mikronäringsämnen som järn, zink och mangan är ofta helt nödvändiga. Kroppsutnyttjandet av kolkällor (t.ex. glukos) och elektronacceptorer (t.ex. syre eller nitrat) påverkar metabolism och växt-/inväxtningsfaser. Näringslösningar kan vara definierade (minimalmedia) eller komplexa (till exempel innehållande färska exsudater) och deficienser leder till sänkta tillväxttakter eller olika anpassningar.

Inom näringslära används näringsvillkor för att beskriva hur kosten uppfyller individens behov av energi och mikronäringsämnen. Balans mellan kolhydrater, proteiner, fett samt vitaminer och mineraler är central, likaså hur kostens sammansättning möter livsstil, ålder och sjukdomstillstånd.

I ekologi och jordbruk påverkar näringsvillkoren tillgången på närsalter i jord eller vatten och därmed primärproduktion. Begränsande näringsämnen som kväve eller fosfor kan styra växttillväxt. Jordens pH och markförhållanden påverkar näringsupptaget, medan näringstillförsel och hydroponiksystemer används för att kontrollera villkoren i odlingar.