Näringskedja

Näringskedja är en modell för hur energi och näringsämnen överförs mellan organismer i ett ekosystem genom konsumtion. Den börjar ofta med producenterna, vanligtvis växter eller alger som via fotosyntes omvandlar ljusenergi till kemisk energi. Producenterna följs av konsumenter i olika trofiska nivåer. Primärkonsumenter är växtätare som äter producenterna. Sekundärkonsumenter är köttätare som äter primärkonsumenter, och högre trofiska nivåer består av vidare rovdjur. Nedbrytare som svampar och bakterier samt detritivorer bryter ner dött material och återför näringsämnen till miljön, så att nya producenter kan använda dem.

Energi flödar genom näringskedjan uppåt. Mycket energi förbrukas i cellandning och värme, vilket gör att endast en del, ofta omkring 10 procent, av energin i en nivå överförs till nästa nivå. Denna energieffektivitet leder till att kedjan ofta är relativt kort och att antalet näringsnivåer varierar mellan ekosystem.

I praktiken utgör näringskedjorna ofta delar av ett större nätverk, näringsvävar, där arter befinner sig i flera kedjor samtidigt. Exempel på en enkel kedja: gräs → kanin → räv → uggla. I vattenmiljöer kan kedjorna vara annorlunda sammansatta, men principen om energiflöde och nedbrytning gäller där också.

Mänskliga aktiviteter som jordbruk, fiske och föroreningar kan störa kedjorna, minska energitillgängligheten eller rubba balansen mellan producenter, konsumenter och nedbrytare.