näringskedjorna

Näringskedjorna beskriver hur energi och näringsämnen överförs mellan organismer i ett ekosystem. De visar hur olika arter kopplas samman i trofiska nivåer där producenterna vanligtvis fångar solenergi genom fotosyntes och vidare konsumeras av växtätare, rovdjur och andra organismer högre upp i kedjan.

De grundläggande trofiska nivåerna omfattar primära producenter (växter och alger), primärkonsumenter (växtätare), sekundärkonsumenter (karnivorer som äter växtätare) och högre nivåer av rovdjur. I många sammanhang ingår också nedbrytare och detritivorer som lever av dött material och återför näringsämnen till marken eller vattnet.

Energiöverföringen är inte effektiv; endast en del av energin i en nivå överförs till nästa. En ofta citerad siffra är att omkring 10 procent av energin överförs uppåt i kedjan, medan resten förbrukas av organismen eller går som värme. Detta gör att näringskedjor ofta är relativt korta och sårbara för störningar.

Skillnaden mellan en näringskedja och en näringsväv: Kedjorna är förenklade, linjära beskrivingar, medan verkliga ekosystem består av ett komplext nätverk av födointagsrelationer där de flesta arter förekommer i flera näringsnivåer.

Betydelse och hot: Förståelse av näringskedjor hjälper i bevarandearbetet och i att bedöma ekosystemens resiliens. Mänskliga aktiviteter som överfiske, habitatförlust och föroreningar stör energiflödet och kan leda till obalans i kedjorna.

Exempel: Gräs → kanin → räv; alger → zooplankton → småfisk → fågel eller större rovdjur. Dessa exempel illustrerar hur energi flödar genom olika nivåer i ekosystemet.