Näringscykling

Näringscykling avser de naturliga processer där kemiska ämnen och näringsämnen rör sig genom ekosystemens biologiska, kemiska och fysiska komponenter. Begreppet täcker flöden för grundämnen som kol, kväve, fosfor och svavel samt spårämnen som är nödvändiga för organismers tillväxt och metabolism. Näringscykling inkluderar både snabba kretslopp (till exempel fotosyntes och konsumtion) och långsammare geokemiska processer (såsom vittring och sedimentation).

Centrala aktörer i näringscykling är producenter (växter och alger) som omvandlar oorganiska ämnen till biomassa, konsumenter som överför energi och näring genom näringskedjor och nedbrytare (bakterier, svampar) som mineraliserar organiskt material och återför näringsämnen till tillgängliga former. Processer som nitrifikation, denitrifikation, ammonifikation och fosfatmineralisering styr tillgängligheten av viktiga näringsämnen i mark och vatten.

Näringscykling är avgörande för ekosystemens produktivitet, jordfruktbarhet och vattenkvalitet. Mänskliga aktiviteter som jordbruk, avloppsutsläpp och förbränning av fossila bränslen kan störa naturliga cykler, leda till övergödning, eutrofiering och klimatförändringar. Förvaltninginsatser inkluderar hållbara jordbruksmetoder, återvinning av näringsämnen och restaurering av våtmarker för att minska negativa effekter och bevara ekologiska funktioner.