Nervändslutet

Nervändslutet är den distala delen av en sensorisk neuron där stimuli omvandlas till nervsignaler. Dessa terminaler finns i hud och slemhinnor, samt i muskler och leder, och de är ansvariga för olika former av somatosensorik såsom beröring, tryck, vibration, temperatur och smärta samt proprioception.

Nervändsluten kan delas in i fria nervändar och kapslade nervändar, samt i specialiserade receptorcellpar som Merkelceller och olika kapslade corpuscles. Fria nervändar saknar en kapsel och är viktiga för nociception (smärta) och termoreception. Kapslade nervändar är inbäddade i bindväv eller celler och inkluderar Meissner-kroppar (lätt beröring och snabb adaptationsförmåga), Pacini-kroppar (vibration och djup beröring, snabb adapt), Ruffini-kroppar (hudsträckning, långsam adapt) och Merkel-kroppar (långsam beröring och texturbedömning).

Funktionellt fungerar nervändslutet som en receptor som genom mekanisk deformation, kemoreception eller termisk stimulering genererar receptorpotentialer. Dessa elektriska förändringar kan nå tröskeln och producerar aktionspotentialer som leds via den sensoriska nerven till centrala nervsystemet. Adaptation varierar: vissa ändar reagerar snabbt och avtar vid fortsatt stimulus, andra ger en mer konstant signal under pågående stimulans.

Betydelse och klinik: skador eller dysfunktion i nervändslut kan ge nedsatt eller förstärkt känsel, samt neuropatisk smärta. Förståelse av nervändslutets olika typer och funktioner är grundläggande för kartläggning av sensoriska funktioner och relaterade patologier.