Neovaskularisering

Neovaskularisering är bildandet av nya blodkärl. Hos vuxna sker det främst genom sprouting angiogenesis från befintligt kärlnät, men andra mekanismer bidrar också. Processen är en del av normal vävnadsutveckling och läkningsprocesser men kan bli patologisk när den uppträder i onormal vävnad.

Denna process styrs av en balans mellan pro- och antiangiogena signaler. Vanliga triggers är hypoxi och vävnadsischemi, som stabiliserar hypoxiainducerbara faktorer (HIF) och ökar produktionen av tillväxtfaktorer som VEGF, FGF, PDGF och angiopoietiner. Endotelceller migrerar och prolifererar, nya kärl bildas och mognad av kärlen regleras av Notch-signalering, angiopoietin-Tie-systemet och pericyttstöd.

Fysiologiskt är neovaskularisering viktigt vid embryonal utveckling, sårläkning och reproduktionsprocesser. Patologisk neovaskularisering förekommer däremot i tumörer, diabetisk retinopati, makulär degeneration (AMD) och artrit, där nybildade kärl ofta är sköra, läcker och bidrar till vävnadsskada.

Behandlingar som riktar sig mot neovaskularisering används i kliniken. Anti-angiogena läkemedel, framför allt VEGF-hämmare, används för att kontrollera patologisk kärltillväxt i ögonsjukdomar och cancer. Behandlingen kan minska kärlbildning och läckage men kan också påverka normal vävnad samt ge resistens hos tumörer.

Diagnostik och övervakning av neovaskularisering innefattar bilddiagnostik som angiografi och OCT-angiografi, samt vissa biomarkörer i forskning. Forskning pågår för att bättre förstå och styra signalvägar (t.ex. Notch, angiopoietiner, integriner) och utveckla vävnadsspecifika behandlingar.