Myndighetsutövningen

Myndighetsutövningen är den del av offentlig rätt som handlar om hur offentliga myndigheter utövar den offentliga makten i ärenden som rör enskilda rättigheter eller skyldigheter. Den innefattar beslut och tvångsåtgärder som påverkar individer eller företag i deras rättsliga ställning, till exempel tillstånd, förelägganden, sanktioner eller andra verkställande åtgärder.

Rättslig reglering och grundläggande principer

Myndighetsutövningen regleras främst av förvaltningslagen och de allmänna rättsprinciperna som gäller i offentlig förvaltning. Väsentliga krav är legalitet, saklighet och opartiskhet i handläggning och beslut. Myndigheter ska ge sakliga skäl för sina beslut, följa kompetens och behörighet, samt informera och ge den berörde möjlighet till hörande och överklagande. Beslut ska oftast vara skriftliga och motiverade, och de ska stå i proportion till ändamålet. Vidare ska myndighetsutövningen ske enligt offentlighetsprincipen och tillämpas i enhetlig och förutsägbar form.

Process och överklagan

Handläggningen av ärenden ska vara skyndsam och rättvis, med tydlig kommunikation av tidsfrister och krav. Den enskilde har vanligtvis rätt att få beslutet överklagat till en förvaltningsrätt eller motsvarande instans, vilket ger en rättsmedveten kontroll av myndighetens beslut. Myndighetsutövningen granskas även av statlig övervakning och domstolar, samt av Justitieombudsmannen som vaktar laglydnad och rättssäkerhet.

Exempel och tillämpning

Exempel på myndighetsutövning inkluderar bygglov, sociala bidrag, miljötillstånd och tvångsavgöranden. Myndigheter inom olika sektorer – till exempel stat, kommun och region – utövar myndighetsutövning när de beslutar i enskilda fall och kan vid behov vidta verkställande åtgärder.

Syfte

Syftet är att upprätthålla rättssäkerhet, likabehandling och förutsägbar offentlig maktutövning, samtidigt som skyddet för den enskildes rättigheter säkerställs.