Myndighetsförhållanden

Myndighetsförhållanden avser de rättsliga och organisatoriska relationerna mellan offentliga myndigheter och mellan olika nivåer av offentliga uppdrag. Begreppet beskriver hur befogenheter fördelas, hur beslut fattas och hur tillsyn och kontroll organiseras när offentliga uppgifter ska genomföras. Det innefattar interaktioner mellan centrala staten, myndigheter, regioner och kommuner.

På central nivå består systemet av statliga myndigheter under regeringen som överför uppgifter genom lagstiftning och regleringar. Myndigheter har ofta ett särskilt uppdrag inom ett saksområde och ska i allmänhet följa principerna om legalitet, objektivitet och saklighet. Kommuner och regioner har samtidigt en grundläggande självstyrelse och ansvarar för uppgifter enligt kommunallagen och regionala regler, vilket skapar ett nära samspel mellan olika nivåer.

Relationerna uppkommer genom delegation av uppdrag, instruktioner från ministrar, föreskrifter och uppdragsbrev, samt ramavtal och tillsynsformer. Myndigheter kan behöva samarbeta, dela information och samordna insatser inom exempelvis miljö, arbetsmarknad eller folkhälsa. Kontroll och övervakning sker ofta genom statlig tillsyn, överprövning och intern uppföljning.

Den rättsliga ramen omfattar förvaltningslagen, offentlighets- och sekretesslagen, samt speciallagstiftning som styr hur beslut ska fattas, hur dokumentation ska hanteras och hur klagomål och överklaganden hanteras. Huvudprinciper är rättssäkerhet, proportionalitet och opartiskhet i myndighetsutövningen.

Sammanfattningsvis beskriver myndighetsförhållanden hur offentliga uppdrag fördelas, hur myndigheter samverkar och hur de styrs av lagar och regler, samtidigt som de bevarar ett visst oberoende i genomförandet av sina uppgifter inom ramen för offentliga intressen.