Motivationsfaktorn

Motivationsfaktorn, i svensk arbets- och organisationspsykologi ofta kallad motivatorn, är en central komponent i Herzbergs tvåfaktorteori. En motivationsfaktor är en intrinsisk egenskap hos arbetet som ökar medarbetares motivation och tillfredsställelse när den finns närvarande. Exempel på motivationsfaktorer är uppnåelse, erkännande, arbetets innehåll, ansvar, möjligheter till personlig tillväxt och avancemang. Dessa faktorer skiljer sig från hygienfaktorer, som exempelvis löner, policys, övervakning och arbetsvillkor, vilka i huvudsak påverkar missnöje snarare än långsiktigt engagemang.

Historiskt förankras begreppet i Frederick Herzbergs forskning från 1950-talet och 1959 års bok The Motivation to Work. Enligt teorin orsakar avsaknad av hygienfaktorer missnöje, medan närvaron av motivationsfaktorer ökar motivation och arbetstillfredsställelse. För arbetsgivare innebär det att man inte bara fokuserar på lön eller trygghet utan även designar arbeten som ger mening, feedback och utvecklingsmöjligheter.

Kritik har riktats mot teorin, bland annat metodologiska ifrågasättanden och kulturella skillnader i vad som upplevs som motiverande. Moderna synsätt tenderar att se motivation som ett spektrum där faktorer kan samverka och variera över tid och kontext. Trots kritik används motivationsfaktorn fortfarande som ett begrepp i svensk arbetslivsforskning och i praktiska riktlinjer för arbetsdesign.

Se även: Herzbergs tvåfaktorteori; inre motivation; arbetsdesign.