Miljötoxicitet

Miljötoxicitet är studiet av hur kemikalier, fysikaliska faktorer och biologiska agens påverkar organismer i miljön och hur dessa effekter kan spridas till populationer och ekosystem. Inom miljötoxicologi undersöks vilka skadliga effekter som uppstår, när de uppstår och hur exponeringens nivåer och varaktighet påverkar utfall. Begreppet innefattar både grundläggande mekanismer och praktiska riskbedömningar.

Centrala begrepp inkluderar dos–respons-samband, exponering och förenklad begreppsbildning som bioackumulering, biokoncentration och biomagnifikation. Exponering kan ske via olika rutter, som inandning, intag och dermal kontakt, och effekterna kan vara akuta eller långsiktiga och påverka tillväxt, fortplantning, beteende eller överlevnad. Ofta studeras effekter i tester med organismer och i fältstudier. Vanliga målorganismer i laboratorietest är alger, smådjur som vattengnejsare (Daphnia magna), fiskar som hummerfiskar (Pimephales promelas) och jordorganismer som daggmaskar (Eisenia fetida). Mått inkluderar dödlighet, tillväxt, reproduktion och förändringar i beteende eller metabolism.

Riskbedömning inom miljötoxicitet följer steg som hazardidentifikation, exponering och riskcharacterisering, ofta med stöd av OECD- och nationella riktlinjer. Informationen används för att fastställa miljökrav, gränsvärden och åtgärder. Relevanta ämnen omfattar tungmetaller, bekämpningsmedel, PCB, PFAS och andra organiska föroreningar. Miljötoxicitet står i centrum för skydd av vatten, jord och biologisk mångfald och fungerar som grund för miljöpolicy och reglering.