Miljöförstöring

Miljöförstöring avser processer där miljöns tillstånd försämras så att ekosystemens funktioner och tjänster påverkas negativt. Det kan gälla allt från luft- och vattenkvalitet till markens hälsa och biologisk mångfald. Begreppet används ofta i diskussioner om människans påverkan på naturen, men vissa naturliga processer kan också bidra till försämring under ogynnsamma förhållanden.

Orsakerna inkluderar människlig verksamhet som avskogning, överutnyttjande av mark och vatten, övergödning från jordbruket, utsläpp av föroreningar samt utsläpp av växthusgaser som driver klimatförändringar. Industriverksamhet, väg- och bostadsbyggande samt plast- och kemikalieutsläpp bidrar till miljöförstöring i vatten, luft och jord.

Konsekvenserna varierar men ofta minskar den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft. Kvaliteten på vatten och jord försämras, erosion kan öka, och risker för mat- och vattenförsörjning samt människors hälsa växer.

Åtgärder inkluderar hållbar naturresursförvaltning, bevarande av skogar och våtmarker, minskning av utsläpp och kemikalieanvändning samt bättre avfallshantering. Lagstiftning, tillsyn, ekonomiska styrmedel och teknisk innovation är centrala verktyg. Internationella ramverk såsom Parisavtalet, FN:s hållbarhetsmål och EU:s vatten- och naturvårdslagstiftning ger riktlinjer för minskad påverkan och återställande insatser. Genom övergång till hållbar energianvändning, cirkulär ekonomi och restaureringsprojekt kan effekter av miljöförstöring motarbetas.