Mikroskopiteknik

Mikroskopiteknik är området som rör metoder och tekniker för att observera, avbilda och analysera föremål i små dimensioner med hjälp av mikroskop. Det omfattar provberedning, instrumenthantering och bildtolkning. Verksamheten inkluderar ljusmikroskopi, elektronmikroskopi och nyare tekniker som fluorescensmikroskopi och superupplösningstekniker.

Ljusmikroskopi använder synligt ljus och optiska linser för att skapa förstorat bild. Vanliga modaliteter inkluderar ljusfältsmikroskopi (bright-field), faskontrast, differential interferenskontrast (DIC) och mörkfältsmikroskopi samt fluorescensmikroskopi. Konfokalmikroskopi används för optisk skivning och tredimensionella rekonstruktioner. Superupplösningstekniker som STED, PALM och STORM överskrider den traditionella diffraktionsgränsen.

Elektronmikroskopi använder elektromagnetiska strålar i stället för ljus för att uppnå mycket högre upplösning. Transmissions-elektronmikroskopi (TEM) avslöjar inre struktur genom att elektroner passerar genom tunna prover, medan skannande elektronmikroskopi (SEM) avbildar ytor genom detektering av utspridda elektroner.

Provberedning är ofta avgörande. I ljusmikroskopi kan prover fixeras, dehydrerar, inbäddas och snittas samt färgas för kontrast. Fluorescensmikroskopi kräver ofta märkningsämnen som binder till specifika molekyler. Elektronmikroskopi kräver vakuum och ofta metallbeläggning för ledande egenskaper.

Användningsområden inkluderar biologi (cellstruktur, vävnadshistologi), materialvetenskap (ytstruktur, kristallmorfologi) och medicinsk diagnostik. Begränsningar inkluderar upplösningsgränser, risk för artefakter från provberedning och krav på specialutrustning samt, vid elektronmikroskopi, vakuum och potentiell provskada.

Säkerhet och utbildning är viktigt: operatörer följer instrumentens säkerhetsföreskrifter och arbetsrutiner, särskilt vid hantering av biologiska prover och högspänningsutrustning.