Makroekonomins

Makroekonomin är den del av ekonomin som studerar ekonomin som helhet. Den undersöker hur sammanlagd efterfrågan och produktionskapacitet bestämmer nivåer av produktion, arbetslöshet och prisnivåer över tiden, samt hur politiska åtgärder kan påverka dessa variabler. Centrala mått inom makroekonomin är BNP och BNP-tillväxt, arbetslöshet, inflation och bytesbalans. Långsiktig utveckling drivs av faktorer som produktivitet, kapitalbildning och teknologisk utveckling, medan kortsiktiga svängningar ofta förklaras av konjunkturcykler och efterfråge- eller utbudschocker.

Modeller och teoribildningar inom makroekonomin försöker beskriva sambanden mellan agregat efterfrågan, prisnivå och real produktion. Olika skolor betonar olika mekanismer; keynesianska modeller fokuserar på efterfrågan och prisrigiditet, medan klassisk och nyklassisk inriktning betonar marknadens självläkningsförmåga. Nyare ramverk som ny-keynesianska och reala affärscykelteorier försöker förena dessa insikter.

Politikverktyg som oftast studeras inom makroekonomin inkluderar penningpolitik (centralbankens ränta och penningmängd), finanspolitik (statliga utgifter och skatt) samt automatiska stabilisatorer som arbetslöshetsersättning och progressiv beskattning. I öppna ekonomier behandlas även växelkursens och betalningsbalansens roll samt handelns effekter.

Makroekonomins metodik bygger på ekonometriska analyser och teoretiska modeller som förenklar verkligheten för att fånga samspelet mellan aggregatvariabler. Kritiker betonar att BNP inte fångar välfärd eller ojämlikhet och att faktorer som miljö och hälsa ofta är viktiga att beakta.