Lågfrekvent

Lågfrekvent är en term inom ljud- och vibrationsvetenskap som beskriver frekvenser i den nedre delen av det hörbara registret. Inom akustik används ofta begreppet för ljud från cirka 20 Hz upp till några hundra Hz. Frekvenser under cirka 20 Hz kallas infraljud och upplevs i praktiken som tryck- eller rörelsevågor snarare än en tydlig tonhöjd. Lågfrekventa ljud kännetecknas av långa våglängder och att varje ljudnivå ofta innehåller mycket energi, samtidigt som de färdas längre genom luft, byggnader och jord än högfrekventa ljud.

Mätning och analys av lågfrekvent ljud kräver särskild utrustning och kalibrering. Frekvenser beskrivs ofta med oktavband eller tredjedelsoktavband och analyser med spektrumanalys används för att särskilja bidrag från olika källor. Lågfrekvent ljud påverkas av rumsmode, dämpning och byggnadens egenskaper, vilket gör fältmätningar komplexa jämfört med högfrekvent ljud.

Källor till lågfrekvent ljud och vibrationer är breda: industriell utrustning som turbiner och pumpar, ventilationssystem, transformatorer, tung trafik samt byggnader och vibrationer orsakade av jordbävningar eller maskininstallationer. Lågfrekvent ljud kan orsaka störningar i boendemiljö, såsom sömnstörningar och maskering av andra ljud, samt vibrotaktila känslor vid högre nivåer.

Åtgärder för att minska lågfrekvent ljud omfattar mekanisk isolering, massiva byggnadselement, dämpningsmaterial och åtgärder för att reducera källornas utsläpp. Inom ljudåtergivning används subwoofers för lågfrekvent reproduktion, och inom seismologi studeras lågfrekventa vågor för att undersöka jordens struktur och dynamik.