Lutningsförändringar

Lutningsförändringar, eller förändringar i lutning, är förändringar i vinkeln eller orienteringen hos en yta eller omloppsbana. Begreppet används främst inom geologi och geodesi när man beskriver markens lutning eller deformation, men det används även inom astrodynamik för att beskriva förändringar i en omloppsbana.

Inom geologi och geomorfologi uppstår lutningsförändringar när markytans lutning förändras över tid. Orsaker inkluderar tektonisk deformation, jordbävningar och vulkanisk aktivitet, liksom erosion, sedimentation och massrörelser (ras och skred). Mänskliga aktiviteter som gruvarbete, vattenuttag, byggnation och tung terrängbelastning kan också påverka lutningen och bidra till instabilitet.

För att mäta lutningsförändringar används tiltmeters och geodetiska nätverk, extensometrar, markradar, LiDAR samt drönarbaserad fotogrammetri och GNSS-övervakning. Övervakning och tidiga varningssystem är vanliga i sårbara sluttningar för att hantera risker kopplade till ras och instabilitet.

Betydelsen av lutningsförändringar är stor för riskbedömning och infrastruktur. Ras och markstabilitetsproblem kan skada vägar, byggnader och järnvägar. Åtgärder för att minska risker inkluderar dränering och avvattning, stabilisering av sluttningar med stödkonstruktioner eller vegetationsåtgärder samt markanvändningsplanering som begränsar byggande i utsatta områden.

Inom astrodynamik beskriver lutningsförändringar hur en omloppsbanas lutning förändras i förhållande till ett referensplan. Sådana förändringar uppstår huvudsakligen genom gravitationsperturbationer från månen, solen och andra planeter samt genom kontrollerade propulsionsmanövrar. För satelliter och rymdfarkoster är hanteringen av banans lutning central för uppdragets synlighet, täckning och kommunikation.