Ljusöppningar

Ljusöppningar är byggnadselement som släpper in dagsljus i en interiör. De kan vara placera i väggar, i tak eller i ljuskanaler och varierar i storlek, form och position. Huvudsyftet är att fördela naturligt ljus genom rummet, vilket kan reducera behovet av artificiell belysning, skapa rumslig karaktär och påverka upplevd temperatur och komfort.

Vanliga former är fönsteröppningar i väggar, takljus (skylights) i takkonstruktioner samt ljusbrunnar eller ljusgångar som för ljus mellan olika rum eller innergårdar. Ljuskanaler och ljustrådar används för att transportera ljus längre sträckor i byggnaden.

Vid utformningen av ljusöppningar beaktas placering och orientering för att optimera dagsljusets fördelning under årliga säsonger. Det gäller att kontrollera bländning och överhettning, säkra vädermotstånd och möjliggöra enkel skötsel. Användning av solskydd, reflekterande ytor och diffusion kan förbättra jämn belysning och minska skuggor.

I historiska byggnader var ljusöppningar ofta centrala element i arkitekturen. Stora fönster och högt belägna öppningar släppte in dagsljus djupt in i salrum och gav en känsla av rymd och upplevelse.

I modern arkitektur används olika glas, translucenta paneler och ljuskanaler samt takelement för att styra dagsljuset. Dagljusfaktorn används för att bedöma hur mycket dagsljus som når olika delar av rummet och hur det påverkar energianvändning och komfort.

Underhåll innefattar tätningskontroll, rengöring av glas och regelbunden kontroll av läckage och isolering.