Kärlsänkande

Kärlsänkande, eller vasodilatorer, är läkemedel som vidgar blodkärl och därigenom sänker det perifera motståndet och ofta blodtrycket. Verkningsmekanismerna skiljer sig mellan olika grupper; några verkar direkt på glatt muskulatur i kärlväggen, andra verkar via endoteliala faktorer eller RAAS-systemet.

Vanliga grupper och exempel

- Direktverkande arterio- och venodilatorer: nitrater (till exempel nitroglycerin), hydralazin, minoxidil samt vissa calciumkanalblockerare. Nitrater har ofta större venodilatation, hydralazin och minoxidil verkar även som arterioldilaterare.

- RAAS-byråer: ACE-hämmare och ARB:s verkar indirekt vasodilaterande genom att sänka angiotensin II-nivåerna.

- PDE-5-hämmare: sildenafil, tadalafil och liknande används vid pulmonell arteriell hypertension och ibland vid erektil dysfunktion; de främjar vasodilation genom NO-cGMP-signalering.

- Andra specialformer: endothelinreceptorantagonister för PAH; vissa kalciumchannelhämmare används vid hypertoni och angina.

Indikationer

Kärlsänkande används vid hypertoni, angina pectoris, hjärtsvikt (särskilt kombinationer i vissa fall), och vid pulmonell arteriell hypertension. Valet av medel beror på vilket kärltypp som ska påverkas (arterioler, vener eller båda) och patientens övriga tillstånd.

Biverkningar och försiktighet

Vanliga biverkningar är blodtrycksfall/ortostatism, huvudvärk, flushing och edema. Vissa vasodilatorer kan ge reflextachykardi. Samverkan med andra blodtrycksänkande medel och nitrater kräver noggrann dosjustering för att undvika alltför lågt blodtryck.

Sammanfattning

Kärlsänkande utgör en bred grupp läkemedel som används för att sänka blodtryck och kärlmotstånd i olika kliniska sammanhang. Val av medel beror på den specifika kärldilateringen som önskas och patientens övriga medicinska behov.

---