Kärlstrukturen

Kärlstrukturen är ett biologiskt begrepp som beskriver hur kärl är organiserade och hur de möjliggör transport av vätskor i organismer. Begreppet används inom både botanik och fysiologi.

Inom växter består kärlstrukturen av två huvudvävnader: xylem och floem. Xylem transporterar vatten och mineraler från rötterna upp till övriga växtdelar, medan floem transporterar kolhydrater och andra organiska ämnen från fotosyntesen till vävnader som behöver dem. Dessa vävnader bildar ledningsvävnad i kärlsträngar eller kärlbundna buntar i stammar, rötter och blad. Mönstret varierar mellan växtgrupper: dikotyledoner har ofta en ringformad ledningsvävnad i stammen, medan monocotyledoner har mer spridda kärl. Xylemet består vanligtvis av trakeider eller kärlelemet, och floemet består av ledningsceller och stödjande celler. Vid sekundär tillväxt bildar kambium nya xylem och floem, vilket ökar ledningsnätets diameter.

Hos djur utgör kärlstrukturen blodkärlsystemet, där artärer och arterioler leder blod bort från hjärtat och vener och venoler återför blod till hjärtat. Kapillärer bildar tunna förbindelser där gasutbyte och näringsutbyte sker med vävnader. Väggarna i större kärl består av tre lager: tunica intima, tunica media och tunica externa. Endotelceller bekläder insidan. Denna struktur möjliggör reglering av blodflöde och blodtryck samt vävnadsperfusion, och kan påverkas av sjukdomar samt av vävnadsreparation genom angiogenes.

Kärlstrukturen är därmed central för både växt- och djurfysiologi.