Kunskapsteorin

Kunskapsteorin, eller epistemologi, är filosofins gren som undersöker vad kunskap är, hur vi får kunskap och hur vi rättfärdigar våra trosantaganden. Den centrala frågan är vilka villkor som krävs för att en tro ska räknas som kunskap. I traditionell framställning talas det om tre komponenter: tro, sanning och rättfärdigande, även om denna trestegsdefinition har kritiserats och nyare teorier föreslår alternativa villkor. Skeptiska problem, till exempel frågan om vi verkligen kan veta något, har varit ett återkommande tema inom filosofin.

Historiskt har kunskapsteorin formats av rationalism och empirism. På 1900-talet kritiserades JTB-definitionen av Gettier-exempel som visar att en tro kan vara sann och rättfärdigad utan att utgöra kunskap. Detta har lett till utvecklingen av olika alternativ, bland andra reliabilism (kunskap som baseras på pålitliga processer) och koherensteori (kunskap uppstår när trosföreställningar bildar ett sammanhängande system) och dygd-epistemologi (epistemologiska dygder som rättfärdigar kunskap).

Moderna riktningar inkluderar kontextualism (kunskapsvillkoren varierar med kontexten), social epistemologi (kunskap som kollektiv och kommunikationbaserad) och formell epistemologi (använder sannolikheter och formella modeller). Fältet undersöker även källor som perception, minne och vittnesmål samt frågor om evidens, säkerhet och epistemiska luckor. Sammanfattningsvis är kunskapsteorin en bred disciplin som syftar till att förklara vad som gör våra kunskapsanspråk rimliga och hållbara.