Kravuppställning

Kravuppställning är inom kravhantering en process samt ett dokument där intressenters behov, mål och begränsningar samlas, analyseras och formuleras så att de kan kommuniceras till och följas upp av utvecklare, testare och beslutsfattare. Syftet är att skapa en gemensam förståelse för vad som ska byggas och vilka kriterier som avgör om lösningen är godkänd. En kravuppställning kan förekomma i olika former, till exempel som en kravspecifikation, en kravlista eller en kravspårningsmatris.

Innehållet i en kravuppställning varierar men brukar inkludera funktionella krav (vad systemet ska göra), icke-funktionella krav (prestanda, tillgänglighet, säkerhet, användbarhet), gränssnitts- och dataflöden samt krav på migrering, interoperabilitet och regulatoriska krav. Acceptanskriterier definierar hur kraven kommer att verifieras. För att stödja uppföljning och förändringshantering används ofta prioritering och spårbarhet som kopplar varje krav till affärsmål, design, testfall och dokumentation.

Processen inkluderar kravinsamling, analys, dokumentation och validering samt kontinuerlig förvaltning genom hela projektets livscykel. Elicitationstekniker som intervjuer, workshops och observation samt modelleringsverktyg som fallbeskrivningar, användningsfall eller användarberättelser används för att fånga krav. Standarder som ISO/IEC 29148 och IEEE 830 (eller motsvarande lokala riktlinjer) ger stöd för struktur och kvalitet.

Kravuppställningen bör vara tydlig, mätbar, testbar och bilateralt förstådd av alla parter. Vanliga utmaningar inkluderar ändringsarbete, tvetydighet och bristande spårbarhet.

Exempel: Systemet ska stödja tvåfaktorsautentisering vid inloggning.