Kopparmetall

Kopparmetall, eller koppar, är en mjuk, formbar och mycket ledande metall som används i ett brett spektrum av industriella tillämpningar. Den kemiska beteckningen är Cu och atomnummer 29. Ren koppar är rödaktigt gul och uppvisar hög elektrisk och termisk ledningsförmåga samt god korrosionsbeständighet i många miljöer. Vid exponering för luft bildas en patina av kopparoxid och kopparhydroxid som kan skydda ytan.

Koppar förekommer i naturen både som fritt koppar och i mineraler såsom chalcopyrit, bornit och malakit. De största kopparreserverna bryts i gruvor och bearbetas genom smältning och elektrolytisk rening för att uppnå hög renhet, vanligtvis upp till cirka 99,9 % eller mer.

Fysiska egenskaper: densitet cirka 8,96 g/cm³, smältpunkt cirka 1 085 °C och kokpunkt cirka 2 562 °C. Elektrisk konduktivitet vid 20 °C är cirka 5,96 × 10^7 S/m (ungefär 59 % av IACS), och den termiska konduktiviteten är cirka 385 W/m·K. Koppar är också mycket duktil och lödbar.

Användning och legeringar: koppar används i elkablar, elektronik, bygg- och VVS-system, värmeväxlar och prydnadsföremål. Som basmetall bildar den ofta legeringar som bronser (koppar och tinn) och mässing (koppar och zink), och fler kopparlegeringar används i olika applikationer.

Återvinning: koppar är bland de mest återvunna metallerna. Återvinning av skrot minskar energibehovet och miljöpåverkan jämfört med framställning ur malm, och återvunnet koppar används i nyproduktion i stor utsträckning.