Kontraktsacceptans

Kontraktsacceptans, eller acceptans av ett kontrakt, är det ögonblick då en mottagare uttrycker samtycke till ett erbjudande om att ingå ett avtal. Acceptansen innebär att parterna ingår ett bindande avtal, under förutsättning att övriga grundläggande krav för avtal uppfylls, såsom rättslig behörighet och ändamålsenlighet. Begreppet används främst inom civilrättsliga sammanhang och i affärsanalyser av avtalsskapande.

För att en accept ska vara giltig ska den i huvudsak överensstämma med erbjudandets villkor. Om mottagaren ändrar villkoren eller tillkommer nya villkor, uppstår istället ett motbud och det ursprungliga erbjudandet upphävs. Acceptansen måste vanligtvis kommuniceras till erbjudaren; utan sådan kommunikation anses inte ett bindande avtal ha uppstått. Acceptans kan ges skriftligt, muntligt eller genom beteende som tydligt visar samtycke, beroende på vad som är rimligt i den aktuella sammanhanget.

Tidpunkt och verkan av acceptansen varierar beroende på rättsligt sammanhang och avtalets natur. I många fall träder avtalet i kraft när accepten når erbjudaren, men särskilda bestämmelser kan medföra att verkan inträder vid registrering vid elektroniska plattformar eller när användaren klickar på en "Jag accepterar" –knapp i digitala avtal. Silence som accept anses i allmänhet inte utgöra bindande samtycke, om inte parterna tidigare har haft en praxis där tystnad utgör acceptans eller särskilda omständigheter råder.

I Sverige regleras kontraktsacceptans främst genom Avtalslagen och rättspraxis, som tillsammans beskriver hur erbjudanden och acceptanser bildar giltiga avtal i olika sammanhang, inklusive handel, entreprenad och digitala avtal.