Kolvätekedja

Kolvätekedja är en kedja av kolatomer som utgör ryggraden i många kolväten. Kedjan binds av kovalenta bindningar och är i allmänhet icke-polär. Den kan vara rak (n-kedja) eller grenad och kan vara mättad (endast enkelbindningar mellan kolatomer, alkankedjor) eller omättad (dubbelbindningar i alkenkedjor eller trippelbindningar i alkyner). Kedjor kan även bilda cykler i cykloalkaner, men sådana strukturer räknas oftast som cykliska kolväten snarare än som rena kedjor.

Namnningen följer IUPAC: den längsta kolkedjan i molekylen utgör parentnamnet, och substituenter räknas och placeras så att siffrorna blir så låga som möjligt. Exempel på vanliga kolväten är metan (CH4), etan (C2H6), propan (C3H8) och butan (C4H10). Längre kedjor får namn som pentan, hexan, oktan och så vidare. Omättade kedjor inkluderar eten (C2H4) och propen (C3H6). Cykliska kolväten skrivs som cykloalkaner, till exempel cyklohexan.

Egenskaper: längre kedjor ger generellt högre kok- och smältpunkter; grenade kedjor har ofta något lägre kokpunkt än raka kedjor med samma antal kol. Kolväten är i regel opolära och löser sig därför dåligt i vatten men bättre i organiska lösningsmedel.

Användning och miljö: kolvätekedjor används som bräns och som råmaterial inom petro-kemikalier, bland annat i plast- och färgproduktion. Förbränning av kolväten avger koldioxid och vatten; ofullständig förbränning kan producera kolmonoxid och partiklar. Metan, ett enkelt kolväte, är också en betydande växthusgas.