Kolavlagringar

Kolavlagringar är sedimentära avlagringar som huvudsakligen består av kol. De bildas när mycket växtmaterial samlades i forna sumpmarker, begravdes under sediment och utsattes för långvarig pressning och uppvärmning. Denna process, känd som kolbildning, omvandlar organiskt material till olika kolrankar. Kolavlagringar finns i sedimentära bassänger världen över och har varit en viktig energiresurs sedan industrialiseringens början.

Processen kallas kolbildning. Den börjar med växtmaterial som bildar torv. Under ökat tryck och temperatur omvandlas torv till lignit, därefter till sub-bituminös kol, sedan bituminös kol och till slut antracit. Rankningen återspeglar graden av kolifiering och energiinnehåll. Tiden varierar men processen sträcker sig ofta över miljontals år.

Globalt förekommer kolavlagringar i många sedimentära bassänger på kontinenterna. Stora producerande baser finns i Nordamerika, Europa, Asien och Australien. De flesta kolavlagringarna bildades under karbonperioden och perm, även om yngre avlagringar förekommer i vissa regioner.

Utvinning och användning sker främst genom underjordisk gruvbrytning eller dagbrott (öppen brytning). Kol används främst för elproduktion och för metallurgisk industri i koksproduktion för stålframställning.

Miljö och hållbarhet: förbränning av kol ger koldioxidutsläpp och andra luftföroreningar. Gruvdrift kan påverka mark och vatten, samt ekosystem och landskap. Framtida användning av kol påverkas av energipolitik, prisutveckling och miljöregler.