Kloridtillförseln

Kloridtillförseln avser processen att leverera kloridjoner (Cl-) till ett biologiskt system, vanligtvis människokroppen. Klorid är en viktig elektrolyt som bidrar till osmotisk balans i kroppsvätskor, elektrolytbalansen och acid–base-regleringen. Det är också en komponent i magsäckens saltsyra (HCl), vilket är centralt för matsmältningen.

Källa och fördelning: Klorid kommer främst från kosten, särskilt natriumklorid (bordssalt), och absorberas i tunntarmen. I blodet finns klorid främst i extracellulär vätska. Därefter regleras kloridens mängd i kroppen huvudsakligen av njurarna genom återabsorption och utsöndring, vilket bidrar till att upprätthålla plasma- och vätskebalans.

Reglering och transport: Njurarna spelar en central roll i kloridbalansen. Klorid återabsorberas i proximala tubuli och i tjocka uppstigande limb via olika transportmekanismer, ofta tillsammans med natrium. I distal nefron sker ytterligare reglering genom kanal- och transportproteiner i koppling till natrium-transportörer. Kliniska faktorer som aldosteron och natriummängden i kroppen påverkar också kloridnivåerna.

Klinisk betydelse: Plasmakoncentrationerna ligger normalt ungefär mellan 98 och 106 mmol/L. Förändringar i kloridnivåerna påverkar syra–basbalansen. Hyperkloremi kan uppkomma vid överdriven kloridinnehållande vätsketillförsel eller vissa sjukdomstillstånd och är ofta kopplad till metabolisk acidos utan ökat anjongap. Hypokloremi ses vid kräkningar, vissa diuretika och vissa acidobasrubbningar.

Sammanfattning: Kloridtillförseln är central för vätske- och syra–basregleringen i kroppen. Korrekt kloridstatus är viktig vid bedömning av vätskebalans, njurfunktion och anestesi- eller intensivvårdshantering.

---