Kapillärfunktionens

Kapillärfunktionen avser de processer i de minsta blodkärlen som möjliggör utbyte mellan blod och vävnad i mikrocirkulationen. Genom kapillärerna sker tillförsel av syre och näringsämnen till celler och borttransport av koldioxid samt andra metaboliska avfallsprodukter. Blodflödet genom kapillärnätet är ofta långsamt, vilket underlättar effektivt utbyte.

Kapillärväggen består av ettendotelceller som vilar på ett basalmembran och ofta stimuleras av pericyter. Golvet utgörs av en glycocalyx som påverkar permeabilitet och interaktioner med celler. Det finns olika kapillärtyper: kontinuerliga kapillärer med tät endotelbarriär, fenestrerade kapillärer med små öppningar för snabb vätsketransport, och sinusoida (discontinuous) kapillärer som har större porer. Denna variation speglar olika vävnaders krav på utbyte och barriärfunktion.

Transporten genom kapillärer sker huvudsakligen genom diffusion av små molekyler, konvektion av vätska samt, i vissa vävnader, transcytosis. Flödet regleras av Starling-krafterna mellan hydrostatiskt tryck och kolloidosmotiskt tryck över kapillärväggen, samt av lymfkedjan som återför vätska och proteiner till circulationen. Autoregulering och lokala signalsubstanser ger vävnadsanpassad perfusion, exempelvis genom kväveoxid, endotelin och prostaglandiner som påverkar kapillärtonus och prekapillär sällskap.

Kliniskt är kapillärfunktionen central för förståelse av ödem, inflammatorisk permeabilitet och mikroangiopatier. Vid diabetes och åldersrelaterade förändringar sker förändringar i permeabilitet och kapillärdensitet, medan inflammation kan öka vattenläckage och minska effektivt utbyte. Forskning mäter ofta perfusion, kapillärdensitet och kapillärrekruttering för att bedöma mikrocirkulationens hälsa.