Kameraekvationen

Kameraekvationen är en matematisk relation som används inom optisk foto- och videoväsendet för att beskriva hur avståndet till ett motiv, objektivets brännvidd och bildsensorens storlek samverkar för att bestämma den slutliga bildens skala. Den grundläggande formen av ekvationen bygger på den optiska linsformeln 1/f = 1/s + 1/s', där f är brännvidden, s är avståndet från linsen till motivet och s' är avståndet från linsen till sensorn. Kameraekvationen gör det möjligt att lösa för vilken sensorstorlek som krävs för ett önskat kornfält (field of view) vid en given lins och ett bestämt motivavstånd.

I kommersiell praktik uttrycks ofta ekvationen i termer av kornfält i grader: f = (h/2)/tan(θ/2), där h är sensorns motsvarande dimension (t.ex. längd eller bredd) och θ är den synliga höjden i grader. Detta ger fotografer förutsägbarheten att justera lins och sensor för att uppnå exakt samma synfält som på ett referensformat, såsom fullformat (35 mm). Dessutom är ekvationen grundläggande för beräkningen av bildkvalitet när man tar hänsyn till perspektivförvrängning och näroptimering.

Diskursen kring kameraekvationen utvecklades under det sena 19:e och tidiga 20:e århundradet när fotografer förenade konstruktion av kameror med teoretiska optiska studier. Tadmitteln och fotografiska standarder har sedan dess populariserat begreppet. Idag används samma principer i digitala objektiv och kamerasystem för att justera zoom, dynamiskt omräkna kornfält och optimera samtaliäventil, bildkvalitet samt effektivian för sensor.

Kameraekvationen är därför ett centralt verktyg för studier av optik, produktutveckling och praktisk fotografering och ger ett enkelt men kraftfullt sätt att koppla samman objektivteknik och bildsensorer i ett enhetligt ramverk.