Kalibreringsjustering

Kalibreringsjustering är processen att justera ett mätinstrument så att dess utsignal överensstämmer med en erkänd referensstandard inom angivna toleranser. Ofta används termen tillsammans med kalibrering, men tekniskt fokuserar justeringen på att minska eller eliminera systematiska fel genom att applicera ett rättningsvärde på instrumentets utsignal eller interna parametrar. Det är viktigt att skilja mellan kalibrering (bedömning av avvikelse från referens) och justering (åtgärden att rätta avvikelsen).

Användningen är vanlig när instrumentet uppvisar avvikelse från toleranser, efter reparation eller service, inför verifiering eller som en del av regelbundet underhåll. Justeringen sker ofta i samband med kalibrering hos ett ackrediterat laboratorium eller i underhållsprogram som kräver spårbarhet till nationella eller internationella standarder (SI-enheter). Spårbarhet uppnås genom att använda referensmaterial och utrustning som är kalibrerad mot erkända standarder.

Genomförandet innebär att instrumentets utsignal jämförs med kända referensvärden. Felberäkning görs och justeringsvärden bestäms. Justering kan ske mekaniskt (till exempel finjustering av skruvar), elektriskt (bias- eller gainsjustering i signalvägen) eller via mjukvaruinställningar. Efter justering genomförs en ny kalibrering eller verifiering för att säkerställa att specifikationerna uppfylls. Upprepad kontroll över tid används för att bedöma stabilitet och drift.

Dokumentation är central och inkluderar vanligtvis ett kalibreringscertifikat som anger mätpunkter, tillämpade justeringar, metoder, spårbarhet och osäkerhet. För instrument som inte kan justeras används i stället verifieringsprocesser och ny kalibrering vid behov. Branschpraxis styr även vilka standarder som tillämpas, ofta enligt ISO/IEC 17025 och relaterade krav.