specifikationerna

Specifikationerna är en samling skriftliga krav och egenskaper som definierar vad ett produkt, system eller tjänst ska uppnå. De fungerar som underlag för design, utveckling, testning, upphandling och verifiering och översätter användarbehov till explicita, verifierbara kriterier.

Specifikationerna kan delas in i olika typer: kravspecifikationer fokuserar på vad systemet ska göra; funktionsspecifikationer beskriver beteende och funktioner; tekniska specifikationer reglerar tekniska egenskaper som gränssnitt, prestanda och standarder. I praktiken inkluderar de ofta mål och omfattning, aktörer och intressenters krav, begränsningar, språkliga antaganden samt acceptanskriterier och testfall.

Processen för att ta fram specifikationerna bygger på kravarbete med intressenter, analys och prioritering, validering och verifiering, dokumentation samt granskning och godkännande. Under utvecklingen baseras specifikationerna på en baslinje och förändringar hanteras genom ändringskontroll och spårbarhet till design, implementering och testning.

Användningen av specifikationerna är vanlig i upphandling och kontraktsarbete, där de utgör rättesnöre för leverans och acceptans. Viktiga utmaningar inkluderar tvetydighet, ofullständighet, att icke-funktionella krav missas eller att krav ändras utan uppföljning.

Bästa praxis omfattar tydligt, mätbart och testbart språk, versionering och spårbarhet från krav till testfall, inblandning av relevanta parter, användning av mallar och standarder samt en iterativ arbetsmodell.