Kalciumöverskott

Kalciumöverskott, eller hyperkalcemi, är ett tillstånd där kalciumnivåerna i blodet är förhöjda. Normalvärden för totalt serumkalcium ligger cirka 2,15–2,55 mmol/L (8,6–10,3 mg/dL). Vid kalciumöverskott kan både totalt kalcium och fritt (ioniserat) kalcium vara förhöjda. Orsakerna kan vara primära förändringar i kalciummetabolismen eller yttre faktorer som påverkar kalciumbalansen.

Vanliga orsaker är primär hyperparatyreoidism (ofta en paratyroideatum som producerar för mycket PTH), malignitetsrelaterad hyperkalcemi (t.ex. tumörer som producerar PTHrP eller omfattande skelettmetastaser), vitamin D-toxikos eller ökad vitamin D-aktivitet vid granulomatösa sjukdomar, läkemedelsverkningar såsom tiazider eller litium, samt långvarig immobilisering. Även ärftliga tillstånd som familjär hypokalciurisk hyperkalcemi förekommer.

Symptom varierar. Vissa är asymptomatiska vid mild hyperkalcemi, medan andra upplever törst, polyuri, illamående, förstoppning, buksmärtor, muskelsvaghet och kognitiva förändringar. Vid högre nivåer kan njurpåverkan uppstå med risk för njursten och nefrokalcinos, och hjärtat kan få störningar i elektrisk ledningsförmåga.

Diagnostik innefattar mätning av totalt kalcium (justerat för albumin vid behov) och gärna ioniserat kalcium. PTH-nivåer hjälper till att skilja primär hyperparatyreoidism från andra orsaker. Vid misstanke om malignitet mäts även PTHrP, vitamin D‑nivåer och njurfunktion. Bilddiagnostik och patientens kliniska bild styr vidare utredning.

Behandling beror på orsak och svårighetsgrad. Mild eller asymptomatisk hyperkalcemi övervakas ofta. Vid måttlig till allvarlig hyperkalcemi används intravenös vätskebalans med isotont natriumklorid, och därefter behandling med läkemedel som sänker kalciumet (bisfosfonater eller denosumab). Behandling av underliggande orsak kan innefatta kirurgisk borttagning av paratyroideas adenom i primär hyperparatyreoidism, eller behandling av cancer. Vitamin D-toxikos behandlas genom att avbryta vitamin D-tillskott och kalcium, ofta med stöd från kortikosteroider vid granulomatösa sjukdomar.

Prognosen är beroende av bakomliggande orsak. Mild hyperkalcemi vid benigna orsaker kräver ofta mindre åtgärder, medan hyperkalcemi vid malignitet har en mer utmanande prognos.