Kaasulaserien

Kaasulaserien är en term som används i nordiska tekniska sammanhang för en serie gaslaser-enheter. Den omfattar ofta CO2-, He-Ne- och Ar+-lasersystem. Gaslasern fungerar genom en elektrisk urladdning som exciterar en gasblandning i en sluten kammare, där ett optiskt resonator av speglar bildar ett förstärkt sammanhängande stråle.

Utgångsstrålarna varierar beroende på typ av aktivt medium: CO2-laser sänder runt 10,6 mikrometer, He-Ne-laser vid cirka 632,8 nanometer och Ar+-lasrar vid våglängder som 488 och 514,5 nanometer. Gaslaserens egenskaper präglas av strålkvalitet och stabilitet, medan effektiviteten och kraften varierar med konstruktion. Typiska effektområden sträcker sig från milliwatt till kilowatt, beroende på typ och konfiguration. Dessa lasrar kräver gasförsörjning och högeffektförsörjning, och optiken måste väljas för den relevanta våglängden.

Användningsområden inkluderar materialbearbetning (kapning, gravyr), riktning och mätning, spektral analys och forskningsapplikationer. CO2-laser används ofta i industriell skärning och borrning, medan He-Ne- och Ar+-lasersystem ofta används för justerings- och kalibreringsändamål samt precis spektral mätning.

Historia och nuläge: Gaslaserteknik utvecklades under 1960- och 1970-talen och utgör en grundläggande del av tidiga lasertekniker. Begreppet Kaasulaserien förekommer i vissa nordiska källor som referens till en viss produktlinje eller modellserie över tid; i moderna tillämpningar har fokus ofta övergått till solid-state och fiberlasersystem, även om gaslasersystem fortfarande används där specifika våglängder och strålkvalitet är fördelaktiga.

Säkerhet: Hantering av gaslasrar involverar höga spänningar, tryck och optiska risker; korrekt avskärmning, ventilation och säkerhetsåtgärder är nödvändiga.