Jordbildning

Jordbildning är de långsamma geologiska, kemiska och biologiska processer som omvandlar råmaterialet i marken till jord och utvecklar dess strukturer och egenskaper. Genom pedogenes bildas ofta tydliga jordhorisonter, där olika lager av organiskt material och mineraler kan särskiljas som O-, A-, E-, B- och C-horisonter, medan vissa jordlagrar saknar tydliga horisonter och övergår direkt till berg.

Jordbildningens fem centrala faktorer är klimat, organismer, topografi, föräldramaterial och tid. Klimatet påverkar hastigheten på väderbrytnings- och kemiska reaktioner samt vattnets tillgång. Organismer inklusive växter, mikroorganismer och jordfauna bidrar med humusbildning och strukturdannelse. Topografin bestämmer dränering och erosion. Föräldramaterialet anger mineralinnehåll och förstållets kemiska egenskaper. Tid avgör hur långt gångna processarna är och hur tydliga horisonter som bildas.

Pedogenes innefattar bland annat växters och mikroors biotisk aktivitet, upplösning och utfällning av mineraler, nedbrytning av organiskt material, bildning av humus och horisontell omfördelning av ämnen genom eluviation och illuviation. De flesta jordar utvecklas gradvis från O- och A-horisoner och kan få tydligt B-horisont, medan mycket våta eller mycket kalla miljöer ofta bildar gley- eller podsollika jordtyper.

Betydelsen av jordbildning är stor för markens bördighet, vattenhållande förmåga och livsmiljö för växter, djur och mikroorganismer. Mänsklig markanvändning och klimatförändringar kan påverka pedogenesen i betydande omfattning.