Inomhusmiljö

Inomhusmiljö avser de fysiska och kemiska förhållanden i byggnader där människor vistas, såsom luftkvalitet, temperatur, luftfuktighet, ventilation, ljud och belysning. Begreppet används inom bostäder, skolor, arbetsplatser och vårdmiljöer för att beskriva hur miljön påverkar hälsa, komfort och funktionsförmåga.

Luftkvaliteten påverkas av hur väl ventilationen fungerar, fukt och mögel, radon samt kemiska ämnen som flyktiga organiska föreningar (VOC) och partiklar. Dålig fuktkontroll kan leda till mögel och skador. Radon är särskilt relevant i många svenska hus och kräver testning och åtgärder vid förhöjda nivåer.

Hälsopåverkan av en dålig inomhusmiljö inkluderar irritation i ögon, näsa och luftvägar, huvudvärk, trötthet samt förvärrad astma och allergier. Barn, äldre och personer med underliggande sjukdomar är extra känsliga. Långvarig exponering kan bidra till kroniska symtom och nedsatt livskvalitet.

I Sverige regleras inomhusmiljö av bygglagstiftning och arbetsmiljöpraxis. Boverket anger krav i BBR för inomhusmiljö i ny- och ombyggnadsprojekt. Arbetsmiljöverket styr arbetsplatsers krav på luft, ljud och fysisk miljö. WHO och EU ger riktlinjer för god inomhusluft. Fastighetsägare ansvarar tillsammans med myndigheter för att testa och åtgärda radon, fukt och kemikalier.

Förebyggande åtgärder inkluderar god ventilation, kontrollerad inomhustemp, kontroll av fukt och mögel, användning av lågemitterande material, regelbunden rengöring och underhåll av ventilation samt information till brukare om hur de bidrar till en god inomhusmiljö.