Innovationsnivåer

Innovationsnivåer är ett begrepp som används för att klassificera hur ny en innovation är och hur stor genomslagskraft den har inom ett system, en produkt eller en marknad. Begreppet används inom näringsliv, forskning och policy för att bedöma risk, resursbehov och spridning.

De fyra vanligaste nivåerna är: inkrementell innovation, som innebär små förbättringar av befintliga produkter eller processer; modulär innovation, som innebär förändringar i en eller flera komponenter utan att systemets övergripande arkitektur förändras; arkitekturell innovation, som ändrar hur komponenter kopplas samman och därmed systemets totala design; samt radikal eller disruptiv innovation, som innebär betydande ny funktion eller affärsmodell som kan omforma en hel marknad eller skapa en ny industri.

I praktiken används innovationsnivåer för att analysera och jämföra olika projekt, planera innovationsportföljer och styra forskning och utveckling. Marknader och organisationer kan behöva olika typer av stöd beroende på nivån, till exempel riskhantering, samarbeten eller reglering.

Mätning och analys av innovationsnivåer kan bygga på teoretiska modeller som särskiljer nyhetens omfattning (från förbättringar till nya arkitekturer) samt effekternas omfattning (lokal effekt jämfört med systemisk spridning). Gränserna mellan nivåerna kan vara flytande i praktiken, och olika ramverk kan väga olika faktorer som teknologiutveckling, affärsmodell och användarnas behov.

Innovationsnivåer används tvärs över sektorer och språk och anpassas ofta till kontexten där ny teknik och nya sätt att skapa värde möts.