Incitamentskonflikter

Incitamentskonflikter avser situationer där olika parter har mål eller preferenser som inte överensstämmer, vilket leder till beslut eller beteenden som ger suboptimala resultat för den gemensamma nyttan. De är särskilt vanliga i principal-agent-problemet där ägare och ledning, eller uppdragsgivare och entreprenörer, har olika incitament.

Orsakerna inkluderar informationsasymmetri (agent har bättre kunskap om den faktiska arbetsinsatsen och resultaten), olika riskpreferenser och olika tidshorisonter. Vidare spelar mätbarhet och objetivos kopplade till prestationsmått en stor roll; resultat kan vara svåra att koppla till enskilda insatser, vilket gör det lätt att manipulera eller underminera incitamenten. Andra källor är belöningsstrukturer som missanpassar styrningen mellan kortsiktiga vinster och långsiktig hållbarhet.

Konsekvenserna omfattar ineffektiv resursanvändning, moral hazard (risk att agera oansvarigt när kostnaderna inte bärs av aktören), opportunistiskt beteende och ökade övervakningskostnader. Exempel på tillämpningar finns inom bolagsstyrning där aktieägare och ledning måste alignera mål, internt upplåtna uppdrag där arbetsgivare och anställda har olika incitament, samt offentliga eller regulatoriska relationer där policygenomförande står i konflikt med politiska mål.

Åtgärder för att hantera incitamentskonflikter inkluderar noggrant utformade kontrakt, prestationsbaserad ersättning eller aktie- och optionsbaserad kompensation, ökad transparens, övervakning och rapportering samt styrning som främjar bättre riskfördelning och långsiktigt beteende. Relaterade begrepp är principal-agent-teori, moral hazard och adverse selection.