Immunoglobulinnivåer

Immunoglobulinnivåer avser mängden immunoglobuliner i blodet, vanligtvis sammanställda som IgG, IgA och IgM, med mindre användning av IgE, IgD och IgG-subklasser. Immunoglobuliner är antikroppar som bildas av B-celler och är centrala för det humorala immunförsvaret. Mätningar används för att utvärdera immunstatus och för att diagnostisera immunbristtillstånd. Vanliga analysmetoder i laboratorier är nephelometri eller turbidimetri i serum, och ibland bedöms också specifik antikroppsnivå eller antikroppsrespons.

Normala referensvärden varierar mellan laboratorier och ålder. Hos vuxna ligger ofta totala IgG ungefär 700–1600 mg/dL, IgA cirka 70–400 mg/dL och IgM cirka 40–230 mg/dL, medan barn har åldersspecifika värden. IgG-subklasserna IgG1–IgG4 kan mätas om man misstänker subklasstillstånd eller upprepad infektion. IgE används främst vid allergi och parasitinfektioner, och är vanligtvis lågt i normala fall. Total immunoglobulinnivå ger en översikt, men funktionell bedömning kräver ofta respons på specifika antigensubstanser.

Indikationer för att mäta immunoglobulinnivåer inkluderar upprepade eller svåra infektioner, långvariga infektioner, misstanke om primär eller sekundär humoral immunbrist, eller uppföljning vid behandling med immunoglobulin-terapi. Tolkningen bör vara åldersanpassad och förstå att nivåer kan påverkas av akut infektion, medicinering och andra sjukdomstillstånd. Vid klinisk misstanke kompletteras vanligtvis med undersökning av specifik antikroppssvar mot vacciner eller andra antigen för att bedöma funktionell immunförsvarsfunktion.