Immunförsvarsfunktion

Immunförsvarsfunktion avser de processer och mekanismer som kroppen använder för att känna igen, bekämpa och eliminera sjukdomsframkallande organismer samt abnormala celler, samtidigt som vävnadens integritet och inre miljö bevaras. Förmågan delas ofta upp i två övergripande grenar: det inata försvaret och det adaptiva försvaret.

Det inata försvaret utgör den första försvarslinjen och består av fysiska barriärer som huden och slemhinnor, kemiska försvar som lågt pH och antimikrobiella ämnen samt celler som fagocyter (t.ex. neutrofiler och makrofager) och naturliga dödsceller. Dessa komponenter kännetecknas av snabb respons och bred igenkänning av mönster som kännetecknar främmande organismer. Inflammation och aktivering av kompliment-systemet är centrala delar som hjälper till att avgränsa och oskadliggöra hotet.

Det adaptiva försvaret är mer specialiserat och kedjan präglas av igenkänning av specifika antigener, klonal expansion och immunologiskt minne. Lymfocyter – B-celler och T-celler – spelar huvudrollen. B-celler producerar antikroppar som neutraliserar patogener och främjar förstörelse, medan T-celler kan döda infekterade celler eller stödja andra delar av försvaret. Dendritiska celler fungerar som presentatörer av antigener som initierar det adaptiva svaret och minnet gör att reaktioner nästa gång blir snabbare och starkare.

Reglering och balans är centrala för att undvika vävnadsskada och autoimmunitet. Immunförsvaret påverkas av faktorer som mikrobiotan, nutrition, sömn och stress. Kliniskt är immunförsvarsfunktionen viktig för skydd mot infektioner, kontroll av cancer och respons på vaccinationer; störningar kan leda till immunbristsjukdomar, autoimmunitet eller överdriven inflammation.