Immuncellerna

Immuncellerna är kroppens försvarsceller som skyddar mot infektioner och vävnadsskada. De övervakar vävnaderna, känner igen främmande ämnen och svarar med olika försvarsmekanismer. Immunförsvaret består av två huvuddelar: det medfödda försvaret, som verkar snabbt och ospecifikt, och det adaptiva försvaret, som ger specifik igenkänning och minne.

De viktigaste celltyperna är granulocyter (neutrofiler, eosinofiler och basofiler), mononukleära fagocyter (monocyter och makrofager samt dendritiska celler) och lymfocyter (T-celler, B-celler och NK-celler). Neutrofiler är ofta de första cellerna vid infektion och utför fagocytos. Makrofager och dendritiska celler tar upp och bryter ned patogener samt presenterar antigen för T-celler. B-celler producerar antikroppar. T-celler deltar i cellförsvaret och reglerar andra delar av immunförsvaret. NK-celler dödar virusinfekterade och tumörceller utan föregående antigenigenkänning.

Immuncellerna finns i blodet, lymfsystemet och i vävnaderna. Utvecklingen sker i benmärgen; T-celler mognar i thymus, B-celler i benmärgen, medan NK-celler härstammar från samma lymfoida stamcell. Efter mognad trafikerar de blodet och olika vävnader för att möta patogener och delta i svar som inflammation och bildandet av minne.

Sammanfattningsvis är immuncellerna en mångsidig försvarsmekanism som arbetar tillsammans för att känna igen, bekämpa och minnas infektioner samt upprätthålla vävnadshälsa.