Ickesannolikhetsbaserade
Ickesannolikhetsbaserade metoder används inom forskning och tillämpningar där man vill hantera osäkerhet utan att anta eller beräkna sannolikhetsfördelningar. Begreppet används i svenska texter för att särskilja dessa strategier från probabilistiska modeller. De inkluderar olika representationssätt som anger vad som är möjligt eller säkert utan fullständiga sannolikheter.
Vanliga representationssätt är intervallbaserad osäkerhet, fuzzy logik, possibility theory och Dempster–Shafer-evidens, samt robusta eller worst-case metoder.
Användningsområden inkluderar teknisk riskbedömning, tillförlitlighetsanalys, beslutsstöd under osäkerhet samt miljö- och samhällsplanering där data är begränsade
Fördelar är ofta mindre krav på data, större transparens och enklare kommunikation av vad som är känt
Relationer: Ickesannolikhetsbaserade metoder utgör en del av den bredare traditionen för icke-sannolikhetsbaserad osäkerhetsmodellering, tillsammans med fuzzy