Höghöjdssituationer

Höghöjdssituationer avser tillstånd och händelser som uppstår när människor vistas i miljöer där barometertrycket och syretrycket är lågt, vanligtvis vid höjder över cirka två till tre tusen meter. Sådana miljöer påverkar syreupptagningen och flera kroppsfunktioner. Höghöjdssituationer uppstår i bergsexpeditioner och vid höghöjdsflygning, samt i militära eller fritidsaktiviteter där höjd förändras snabbt.

De första fysiologiska reaktionerna är ökad andningsfrekvens och högre hjärtarbete, ofta följt av försämrad sömn. Kroppen försöker anpassa sig genom acclimatisering, vilket bland annat innebär ökat antal röda blodkroppar och förändringar i syra-basbalansen. Om anpassningen uteblir växer risken för akut bergssjuka.

Vanliga höghöjdstillstånd är akut bergssjuka (AMS), hög höjd-lungödem (HAPE) och hög höjd-hjärnödem (HACE). AMS kännetecknas av huvudvärk, illamående, sömnstörningar och trötthet. HACE och HAPE är livshotande och kräver omedelbar handling. Risken ökar vid snabb uppstigning, mycket hög höjd, dehydrering och överdriven fysisk ansträngning.

Förebyggande åtgärder omfattar gradvis höjdtillvänjning, vila mellan etapper, god vätske- och energiintag samt undvikande av alkohol och överansträngning. Medicinsk profylax kan övervägas under medicinsk övervakning. Planering och tillgång till syrgas ökar säkerheten vid höghöjdssituationer.

Behandling av AMS, HAPE eller HACE innebär oftast nedstigning till lägre höjd som första åtgärd och syrgasbehandling. Vid svåra fall används vidare behandling och medicinsk räddningsplanering. En tydlig evakueringsplan och kommunikation är central i förberedelser för höghöjdsexpeditioner.

---