Höftbenen

Höftbenen, eller os coxae, är två stora skelettdelar som bildar den laterala delen av bäckenringen. Varje höftben består av tre sammanväxta delar: ilium (den övre delen), ischium (den nedre bakre delen) och pubis (den främre delen). Dessa ben möts i acetabulum, höftledens ledhåla där lårbenets huvud passar. Anterior förenas höger och vänster i symfys pubis och bakre kontakt med sacrum sker genom sakroiliakaleden.

Ilium är den största delen och bildar höftkammen (iliac crest) samt flera stora muskelfästen i bål- och sätesregionen. Ischium ligger nedtill och bakåt och ger upphov till ischial tuberosity, där man sitter. Pubis utgör den främre delen och möts med motsvarande sida i symphysis pubis. Foramen obturatum bildas av pubis och ischium. Pelvis delas in i pelvis major (falska bäckenet) och pelvis minor (sanna bäckenet).

Funktion: Höftbenen utgör bäckenringen som överför kroppsvikten till benen, skyddar bäckenorganen (urinblåsa, könsorgan och ändtarm) och fungerar som fäste för muskler runt höft och lår. Tillsammans med sakrum och coccyx bildar de bäckenskelettet som bland annat bidrar till främre öppningsmöjligheter vid födsel.

Utveckling: varje höftben bildas av tre ben som sammanfogar under tonåren till ett os coxae, vanligtvis omkring 15–20 års ålder. I barndomen finns ett triradiat brosk som successivt försvinner. Könsspecifika variationer förekommer: kvinnor har generellt bredare bäckenöppning och större subpubic vinkel än män, för att underlätta födseln.

Klinisk relevans: skador på höftbenen kan uppstå vid trauma och innefatta frakturer i acetabulum eller bäckenringen samt påverkan på sakroiliakalleden. Röntgen och annan bilddiagnostik används för bedömning.