Hyperfokalavståndet

Hyperfokalavståndet är ett begrepp inom fotografi som beskriver ett fokusavstånd som ger maximal skärpedjup i en scen. När man fokuserar vid hyperfokalavståndet sägs allt från ungefär hälften av detta avstånd till oändligheten uppfattas som skarpt, givet det valda objektivet, blurbländaren och sensornivån.

Formel och tolkning. Hyperfokalavståndet betecknas H och beräknas med f som fokallängd (i millimeter), N som bländare (f-tal) och c som cirkel av oskärpa (i millimeter). Den exakta formeln är H = f^2 / (N c) + f, medan ett vanligt förenklat uttryck är H ≈ f^2 / (N c). Cirkeln av oskärpa speglar hur stor oskärpa som accepteras i det kritiska bildformatet och varierar med sensorstorlek samt utskrift eller visningsstorlek.

Användning. Hyperfokalavståndet används framför allt i landskaps- och arkitekturfotografi när målet är största möjliga skärpedjup utan ständiga fokusjusteringar. För att använda det väljer man brännvidd och bländare, anger en passande CoC (beroende på sensor och hur stort man planerar att skriva ut), beräknar H och fokuserar då på avståndet H. Denna inställning ger att nära skärpegränsen ligger vid cirka H/2 och längre sträckor mot oändligheten hålls skarpa.

Exempel. Med en 50 mm-lins på en fullformatskamera, f = 50 mm, N = 16 och c ≈ 0,03 mm får man ungefär H ≈ 5,3 meter. Då är det nära skärpegränsen ≈ 2,65 meter och allt från där till oändligheten anses skarpt. Att ändra bländaren till t.ex. f/22 minskar H och förskjuter det skarpa området närmare kameran.

Begränsningar. Hyperfokalavståndet ändras med brännvidd, bländare och cirkel av oskärpa, vilket gör att recalculation krävs när man byter inställningar eller sensorstorlek. För makro eller extrema närbilder är begreppet mindre tillämpligt eftersom skärpedjupet påverkas av andra faktorer. Många kameror och appar kan beräkna hyperfokalavståndet automatiskt.