Hormonsignalering

Hormonsignalering är den biologiska processen där hormoner överför information mellan celler och organ. Hormoner frisätts av endokrina körtlar eller specialiserade celler och verkar på målorgan genom att binda till specifika receptorer, vilket initierar intracellulära signalvägar som reglerar metabolism, tillväxt och homeostas.

Signaleringssystem kan delas in i endokrina, parakrina, autokrina och intracrina. Målreceptorer kan vara membranbundna eller intracellulära. Membranreceptorer leder ofta till snabba signaler via andra budbärare (second messengers) som cAMP, IP3/DAG och Ca2+, medan intracellulära receptorer påverkar genuttryck och proteintillverkning.

Vanliga signalvägar inkluderar GPCR, RTK, JAK-STAT och kärnreceptorer som aktiveras av steroidhormoner. Dessa vägar koordinerar cellens respons genom aktivering eller repression av transkriptionsfaktorer och enzymaktiviteter.

Processen består av syntes och frisättning, transport i blodet ofta bundet till plasmaproteiner, receptorbindning, signaltransduktion och cellulär respons. Avslutning uppnås genom nedbrytning, återupptag, inaktivering av signalämnen eller receptornedreglering.

Reglering av hormonsignalering sker i huvudsak genom negativ feedback, feedforward och förändringar i receptorantal (uppreglering eller nedreglering) samt desensitisering. Dessa mekanismer bidrar till noggrann kontroll och långsiktig homeostas.

Betydelse och klinik: hormonsignalering styr ämnesomsättning, tillväxt, utveckling, reproduktion och stressrespons. Fel i signalering kan leda till diabetes, sköldkörtelrubbningar, tillväxt- eller könshormonrubbningar samt många cancerformer där signalvägar muteras. Behandlingar riktar ofta mot receptorer eller kinaskedjor.