Hopprörelser

Hopprörelser är rörelser där kroppen förflyttas genom hopp, ofta genom att sträcka benen i avgången för att generera framdrivning. Begreppet används inom biomekanik, zoologi och idrottsvetenskap för att beskriva både mänskliga och djuriska hopp. En fullständig hopprörelse består vanligtvis av avgång, flygning och landning.

Under avgång omvandlas muskelkraft i höft, knä och vrist till vertikal eller horisontell hastighet. Plantarflexion i vristen och extension i knä- och höftleder bidrar till kraftutveckling. Det så kallade stretch-shortening cycle används ofta; musklerna och senorna lagrar energi som återges under avgång.

Hopprörelser varierar mellan arter och funktion. Människor utför vertikala hopp, längdhopp och beroende på sport ett-bens hopp i träning. Många djur har anpassade mekanismer: groddjur och olika däggdjur kan hoppa med olika fysiologiska förutsättningar; utvecklingen av vadmuskulatur, höftkraft och senor påverkar snabbhet och räckvidd.

Hopprörelser kräver god styrka, proprioception och balans. De förekommer i vardagliga rörelsemönster och i idrott som plyometrik och hoppträning. Inom rehabilitering används ofta hopptester, till exempel ett-bens hoppptest, för att bedöma funktion i nedre extremiteterna och återhämtning efter skada.

Exempel på tillämpningar och studier fokuserar på energihantering under avgång, säker teknik och skadeskydd. Studier av hopprörelser bidrar till förståelse av biomekanik hos människor och djur och används i träning, fysioterapi och forskning.