Helhetskapaciteten

Helhetskapaciteten är den totala potentialen hos ett system att uppnå sina mål, där man inte bara räknar in delarnas kapacitet utan också hur de samverkar och vilka externa begränsningar som finns. Den betonar ett holistiskt synsätt.

Den omfattar fysiska resurser (anläggningar, utrustning), humankapital (kompetens, tillgång, arbetsbelastning), processer och arbetssätt (layout, arbetsflöden, redundans), information och beslutsfattande (kvalitet på data, koordinering), styrning och kultur (ledarskap, policyer), samt yttre förhållanden (supply chains, efterfrågan, regleringar).

Bedömning och mätning inkluderar kapacitetsprognoser, flaskhalsanalys, utnyttjandegrad, genomloppstid och cykeltider, scenarioplanering och stresstester. Det kräver modellering av samverkande delar och tidsmässiga dynamiker, ofta med verktyg från systemtänkande, operationsanalys och resiliensbedömningar.

Tillämpningar: inom tillverkning för att planera kapacitet, inom sjukvård för patientflöden och servicenivåer, inom offentlig sektor för medborgartjänster, samt inom katastrof- och krishantering för beredskap. Exempel: ett sjukhus bedömer sin helhetskapacitet genom att granska beläggning på vårdavdelningar, bemanning, IVA-tillgång, utrustning, informationssystem och samordning mellan avdelningar.

I praktiken innebär förbättring av helhetskapaciteten ofta att balansera effektivitet med flexibilitet och resiliens, åtgärda flaskhalsar och stärka tvärfunktionell kommunikation. Begreppet relaterar till kapacitetsplanering, systemtänkande och resilience engineering.