Havsprocesser

Havsprocesser är de fysiska, kemiska och biologiska fenomen som formar världshavets tillstånd och utveckling. Begreppet innefattar mekanismer som strömmar, vågor, tidvatten samt näringsämnenas kretslopp och de livsprocesser som styr produktion och nedbrytning i marina ekosystem. Dessa processer verkar över olika tidsskalor och rumsliga omgivningar, från kustnära zoner till öppet hav och från minuter till årtusenden.

Fysiska havsprocesser styr transport av energi och material. Vinddrivna strömmar och vågor flyttar vatten och värme över långa avstånd, medan tidvatten orsakar regelbunden vattenförflyttning vid kusterna. Temperatur- och salinitetsskillnader driver den termohalina cirkulationen, som medför vertikal blandning och näringsutbyte mellan havsområden. Eddor och kustnära topografi formar lokala strömningsmönster och påverkar tillgången på syre och näring.

Kemiska havsprocesser omfattar kol- och näringsämnescykler samt gasutbytet med atmosfären. Vattenlösningen tar upp koldioxid och lagrar kol i lös form, i organismer och i sediment. Näringsämnen som kväve och fosfor cirkulerar genom planktonens och djurlivets livscykler, och omsätts genom olika oxidation- och reduktionsreaktioner. Temperatur och salinitet påverkar gasers löslighet och hastigheten på kemiska reaktioner. Ökande koldioxidhalt i luften bidrar till oceanisk försurning och kan påverka skelettbildande organismer samt syrehalten i vissa havsområden.

Biologiska havsprocesser innefattar primärproduktion genom fotosyntes hos marina växter och phytoplankton, följt av trofiska kedjor och nedbrytning. Det organiska materialet transporteras vidare genom näringsväven och en del sedimenteras, vilket lagrar kol i bottnen. Bioturbation och nedbrytning blandar sediment och frigör näringsämnen tillbaka till vattenmassan. Dessa processer påverkar havets produktivitet, ekosystemtjänster och motståndskraft mot förändringar.